bofink

Morfar är inte alls pigg nu. Jag önskar att jag kunde göra något mer än att sitta bredvid honom, hålla hans hand och berätta dåliga skämt som han knappt hör. Torka några tårar och snyta mig i smyg när han inte ser. Det känns inte roligt att behöva plugga för tenta.

Hemma i Gottne. Lukten av nygräddade lussekatter, ugnstorkade apelsinskivor och Leila på tv´n. Finns inte så mycket som skulle kunna göra denna söndagskväll mer fulländad.

Med drygt en månad kvar till julafton har jag smått börjar knåpa på lite julklappar till de närmast sörjande. Som en inte alltför rik student passar denna sysselsättning utmärkt; man spar pengar och får dessutom utlopp för eventuell överskottsenergi. Många uppskattar ett handskrivet kort eller ett egenhändigt hopknåpat halsband minst lika mycket som en ny Ipod. Att julklappar ska kosta en massa och att många känner vånda iför december är fullständigt ologiskt. Julen ska inte handla om dyra märkespaket, utan om god mat, umgänge och omtanke. Det är inte meningen att man ska behöva vända in och ut på plånboken och leva på nudlar och havregrynsgröt ända fram till mars, men samtidigt så är det ju faktiskt en sån härlig känsla att sitta med ett fint inslaget paket i knät. Vad det är bakom pappret spelar mindre roll. Den något uttjatade klyschan angående att det är tanken som räknas stämmer ju faktiskt.

Jag älskar att vakna upp på lördagsmorgnar. Allting är så förunderligt tyst då. Lugnet ligger som ett täcke över hela lägenheten och den ro man varit utan hela veckan gottar sig i kroppen som en varm kattunge. Just idag skiner solen med den kraft jag saknat i veckor, och när jag tittar ut genom köksfönstret så lyser allt så kristallklart. Det är en sån där dag när jag känner mig förälskad i allt; pojkvän, stad, familj och vänner. Idag blir en bra dag.

Nu är det faktiskt bara knappt en vecka till advent och jag tycker att man på allvar kan få börja sukta efter julefrid. Själv hör jag till släktet av riktiga jul-suckers och vill gärna planera långt i förväg vilken mat som ska ätas (julbord den 6:e!), vars pepparkakshuset ska stå, vilken julmusik som ska spelas, vem som ska köpa julmust, etc. etc. Det blir, som ni nog förstår, nästan maniskt ifall jag skulle följa alla mina nostaglidrifter, men jag lyckas hålla de i schack förvånansvärt bra. Dock planerade jag igår hur julkorten ska se ut (egenhändigt gjorda, såklart) och vi får se ifall jag hinner göra klart dom innan dom måste postas.  Sen är det bara Perres adventskalender som ska fixas innan jag åker hem till Gottne på lördag, kommer nämligen vara hemma tills den andra december.

 Jag gillar när pepparkakshusen ser ut att vara plockade 
         direkt ur en Hc. Andersen-saga...



                                               

                                                                                                                
 

.. nybakade lussekatter i advent....

  



                                

 .                      

  ...och gamla disneyfilmer i väntan på tomten. Youtub:a på
"Silly symphonies"  om du vill återse gamla godingar
 som "Cookie carnival"

Här har jag legat och fantiserat i min halvslummer om en stor skål müsli med mjölk, men när jag kliver upp inser jag rätt snart att mjölkpaketet är tomt! Skyller det hellre på lågkonjunkturen än dålig planering.

Ikväll är jag LAT. Hade muntlig tenta idag, vilket innebar att jag hela helgen + morgonen gått runt och spänt mig i nervositet. Men nu är den avklarad och jag fötjänar att ligga på sofflocket (skulle gjort det ifall vi hade ett men nu får jag istället ligga på sängen, vilket i och för sig inte är fy skam) Gjorde nog rätt bra ifrån mig, förutom när jag skulle svara på en fråga jag inte riktigt kunde. Istället för att ta det säkra före det osäkra och ärligt säga "jag vet inte", tänkte jag att bara jag började svara så skulle jag nog komma på allt efterssom. Och jag försökte freestyla och ordbajsa, men ibland räcker inte ens det till. Jag hade målat in mig i ett hörn och kunde inte annat än gapande mumla något som kan ha uppfattats som "ja, och så vidare". Nåväl, resten gick bra.

Fortsätter förövrigt med min tjuvlyssnar-hobby på spårvagnen. Ibland snappar man upp de mest tokiga företeelserna, även om dagens groda mest kan klassas som halvkul. Två tjejer i femtonårsåldern diskuterar någon som inte framgår, men tydligen ska dom ljuga ihop nåt.

Nåja, nu ska jag återgå till slappandet. Behöver lite välförtjänt vila nu innan nästa tenta om två veckor.

"Orkanen Johanna" har på nytt dragit in över västra Götaland, värst ser det ut att vara i den södra delen av Hisingen. Vissa områden uppges ligga i totalt kaos, med papper och clementinskal utspridda som täcker hela markområden. Allmänheten varnas för flygande miniräknare och förtvivlade tjut som kan orsaka vindstyrkor på upp till 35 sekundmeter. Orkanen väntas bedarra på måndag eftermiddag, strax efter avslutad tenta.

Jag hade aldrig tidigare varit i billigheternas mecka, Ullared, när jag igår trängde in mig i en bil med för få säten med Sindi och Sara. Och jag blev fast. Trots att jag ofta går hårt åt mot folk som fastnat i komsumptionens köpträsk, drogs jag mot hyllorna likt en mal mot ljuset. Mitt ha-begär växte i takt med avdelningarna vi passerade, men tack vare mitt iskalla förnuft (min tunna plånbok?) lyckades jag komma ut inte mer än 265 kr fattigare. Det var en bedrift. Dock gick jag lös på matavdelningen och började genast bunka upp för julbaket i december. Nougat, mandelmassa och härligt, mångfärgat strössel kan man väl aldrig få för mycket av? Eller? November är förövrigt en svår tid för mig. Det är på tok för tidigt att börja med julförberedelserna redan, men samtidigt närmar sig december och jul stormsteg. När får man börja lyssna på bjällerklang och hänga nejliko-apelsiner i fönstren?

                                      
                                                       Johanna hjärta julpyssel = sant

Någon ondsint alternativt lat människa har snott vårt "ej reklam, tack!"-klistermärke från postfacket, så var och varannan dag trillar det in mängder med oönskad reklam. Just idag damp det ner en leksakskatalog från en mer eller mindre känd leksakskedja (varför delar man ut sådana kataloger i studentlägenheter?) och jag minns direkt hur jag och Sandra slogs om dessa när vi var små glin. Oftast samsades vi faktiskt och satt bredvid varandra och "paxade" leksaker. Man fick välja vad man ville, en leksak från varje sida. Två ifall det var från de tråkigare avdelningar. Vi förstod naturligtvis att vi inte skulle få alla leksaker vi ville, men det gjorde nästan ingenting. Det var själva förväntan som gjorde det hela så magiskt. Dessa kataloger luktade exakt som den 2008 års-versionen jag fick idag, och om jag blundar och sticker näsan mellan bladen så sitter jag plötsligt i mitt rosa nattlinne i Gottne med markeringspennan i högsta hugg.