bofink

Har haft en enda, ynka ledig dag, som jag försökte spendera så klokt jag kunde. Har legat och stäckläst Stephen Kings Drömfångare som legat och dammat i ett hörn i rummet hur länge som helst nu. Den är väldigt  mycket "King" (inte särskilt oväntat) men fungerar utmärkt en måndagförmiddag. Han har ett språk som fångar mig, även om det ibland blir lite väl många övernaturligheter för min smak. Som Gustavsson skulle sagt; tre och en halv av fem toasters.

Vips har det blivit den 24 juni och Perres födelsedag. Jag, som brukar vara älskvärd flickvän och fixa födelsedagspresent långt innan, skriva små söta dikter och väcka pojken tidigt på morgonen med ett roligt sms, har i år nästintill glömt bort det. Det är ungefär som att någon tagit sig innanför mitt pannben och ersatt dagen med midsommar och jobbångest. Ska börja baka en chokladtårta som plåster på såren.

Leilas Devil´s food chocolate cake kan få vem som helst att förlåta

Klockan åtta ikväll sände tvåan dokumentären Paradiset om ett par från Kiruna, där båda makarna var över 80 år. En stillsam dokumentär i kärlekens tecken, där handlingar säger så mycket mer än ord. Makarna hade varit tillsammans sedan de var sjutton år, men var fortfarande lika kärleksfulla mot varandra som ett nyförälskad par. Det gnabbades dock en hel del; han svor över att hon inte kunde mönsterpassa tapeter och hon svarade genom att slå honom i huvudet med tapetrullen. Trots detta skrattade de sig genom dagarna och missade inte ett tillfälle att krama varandra eller ta en svängom i vardagsrummet. Det var äkta, mogen kärlek. Repris går på tisdag och torsdag för den som missade.

Sanna tipsade i ett tidigare inlägg om Detektivbyrån, och jag spinner vidare på samma kula och erbjuder Sagor och swing och Räfven. Sagor och swing kör litegrann i samma hjulspår som Detektivbyrån med elektronisk folkmusik, medans Räfven kallar sig själva för ett folkpunk-band med underbar klezmer. Sistnämda band ska, precis som förstnämda, spela på Urkult i år, vilket verkligen får det att klia i mina fingrar. Blunda, lyssna och förundras över att du utan medverkan förflyttas genom tid och rum.

Är det fler än jag som får magsår och nageltrång när ni ser Coca Colas tv-reklam där de presenterar hur man borde göra slut; "Break up as it should be"? Killen som gör slut med sin flickvän för att han vill vara med flera tjejer, och hur det simsalabim genom en magisk dryck (...) plötsligt finns fler halvnakna kvinnor där än gnagare ett gott lämmelår. Första gången jag såg den trodde jag att det var något slags halvtaskigt skämt, och att det i slutet skulle få sin rimliga förklaring. Det visar sig dock att världens största läsktillverkare verkligen har ett så uselt smaksinne att de är tvugna att rida på sexualiseringsvågen och framställa kvinnan som utmanade fresterska och mannen som den bindningsfobiske, polygamistiske playern. Visst har vi sett det förut, det är långt ifrån något nytt. Men av någon anledning så retar det mig långt in i benmärgen. Jag har nästan lust att börja dricka Coca Cola, bara för att få nöjet att sluta.

Idag är det min sista lediga dag innan jobbandet drar igång för i sommar. Som vanligt känns det extremt segt. Jag har varit ledig i två veckor nu, och latheten gör sig påmind nu när jag måste börja planera för långa (nåja) arbetsdagar och lunchlådor.Av erfarenhet vet jag att det brukar lägga sig när man väl kommit in i rutinerna igen, men vad hjälper det när man vill ha ytterligare veckor av sol, bad, bra böcker och grillning.

Gårdagen hos Cissi blev som väntat trevlig. Värdinnan agerade god husmor och bjöd oss alla på ungsbakad pannkaka med blåbär och grädde, och vi andra gapade duktigt och gärna. Särskilt roligt att se att Sofia fortfarande lever, som jag inte sett på säkert två, tre månader.

På fredag blir det firande i dubbel bemärkelse. Ingen har väl undgått att det återigen drar ihop sig till midsommar, även om jag förmodligen hoppar över dans kring midsommarstången i år. Dessutom kommer Perre plutt hem tidigt på morgonen. Istället för att som sin flickvän leka latast i stan, är han mer ambitiös och har faktiskt pluggat till nu. Dock börjar pussabstinensen göra sig påmind, och nu vill jag faktiskt ha hem honom.

Utvilad efter en lååång natts sömn. Kom hem i gårkväll efter den tre dagar långa vandringen med mina favoritkineser. Lördagen inleddes med Trysunda och promenad kring ön, chinese barbeque och tältning gjorde kvällen komplett. Morgonen efter packades tälten snabbt ner, och vi tog båten in till Köpmanholmen. Där har någon med intelligensnivån under det normala vänt på skyltarna för leden, så det första timmen spenderas med vandring i cirkel till utgångspunkten. Efter diverse suck och stön kommer vi tillslut in på leden, och vi masar oss fram med packning till slåttdalsskrevan. En helmysig stuga utan någon som helst tillstymmelse till moderniteter blir vårat hem för natten. Dagen därpå tar vi oss igenom resterande Skuleskogen och tar bussen hem igen från Docksta. Sådär i korta drag. Jag utelämnar gärna spindlar, skoskav och ömma axlar.

Ikväll blir det mys med the Gang och det är stackars Cissi som får lägenheten invarderad. En kvalificerad gissning är att det blir flams, promenad, chips och dipp.




Jag och Lijang letar något brännbart till grillen


Jag som velat se sälar här i trakterna fick nöja mig med denna. Inget för äckelmagade...

     
Trysunda by night

Nyss vaknat efter en väldigt trevlig kväll med Sanna och Alicia igår. Aftonen fylldes med guacamole, lite vin och massa prat om himmel, jord och allt där emellan. När man inte hinner träffas så ofta, tar det tid att uppdatera om sådant man brukade berätta för varandra varje dag. Trots att vi känt varandra sedan tiden vi slutade krypa och drog oss upp med hjälp av bordskanten, bor i olika städer och egentligen är såpass olika varandra, har vi fortfarande så mycket gemensamt. Jag är så glad att jag hör till dom få "unga vuxna" som fortfarande har ett så bra förhållande till mina närmsta barndomskompisar.

Eftermiddagen blir inte lika stillasittande, men desto mer strapatslik. En båttur över till Trysunda med tältning, umgänge och god mat, för att imorgon åka tillbaks till fastlandet och fortsätta med vandring längs Höga Kusten-leden med tillhörande övernattningar. Wenjun och Lijang är stackarna som måste dras med mig i tre dagar.

Borta bra men hemma bäst. Åtminstone när man har haft rejäl hemlängtan, och slitit sitt hår i förtvivlan över att Nollnadståget blev inställt i torsdags. Kom alltså fram till Mellansel i morse, och det är faktiskt skönt att se att allt är sig likt. Mitt rum är kvar, mormor tar fortfarande sina eftermiddagslurar på kökssoffan och det gnabbas friskt mellan oss syskon. Som det ska vara alltså.

Ikväll är inte vilken kväll som helst; syster yster har nämligen gått och blivit småvuxen och ska skrida runt i balklänning med tusen (fyrahundra kanske??) andra studenter på parken. Vi åker om nån timme, och har jag tur lyckas jag föreviga den extremt kamerskygga Sandra på kort.