bofink

Ikväll har jag PF hela natten lång. Perre har åkt ner till sin söta farmor i Malmö, vilket innebär att jag blir gräsänka i dagarna två. Med tanken på ensamheten följde naturligtvis funderingarna kring allt jag skulle göra ikväll, som vanligtvis ger mig kalla blickar när pöjken är hemmavid. Strö runt mina kläder i drivor på golvet, äta glass till middag, glömma disken och sitta med strumporna på huvudkudden. Men plötsligt känns det heltrist, nu när det inte finns nån i närheten som kan säga åt mig. Vad är det för mening med att vara en rebellisk tioåring när ingen ser mitt uppror?