Kakdags
När Perre flyttade upp till Umeå för ett par år sedan så fick han en låda med Ryttarrutor med sig av grannen Carina, underbara chokladrutor med ett täcke av någon kola-kokosglasyr. Av en händelse kom jag att tänka på dessa idag och beslutade mig för att baka en sats. Googlade runt efter ett recept, men hittade ingenting och improviserade därför ihop en långpanna efter eget huvud. Underbart goda, och känns något mer exotiska än den klassiska kladdkakan. Allt som krävs är kladdkakesmet (bryt gärna ned små bitar av choklad) så att det räcker till valfri form och en glasyr ihopkokad på grädde, socker, sirap, lite smör och kokos.
Så är du sötsugen och i krokarna runt centrala Hisingen är det bara att titta in på en kaka och ett glas mölk.
Så är du sötsugen och i krokarna runt centrala Hisingen är det bara att titta in på en kaka och ett glas mölk.
.
Ett lite mer hemtrevligt och unikt bloggpar, för ni som trodde att Alex och Katrin Schulman och "Blondinbella" och hennes Nils var de enda bloggparen. Helt klart tusen gånger mer läsvärt. Som en kopp varm choklad med vispgrädde en regnig kväll.
www.ungtant.blogspot.com
Filmtårar
Jag har alltid varit den som brusat som en vårbäck när man tittat på sorgliga filmer. Försökt gömma mig bakom stora soffkuddar för att ingen ska upptäcka att jag gråter ögonen ur mig när Mofasa dör i Lejonkungen, och låtsats att jag måste hämta nåt i köket när det blir som mest tragiskt i Den gröna milen. Men jag trodde någonstans att jag skulle bli hårdare med åren, att jag tillslut skulle kunna se en halvmesig film utan att maskaran strömmar ner längs kinderna. Tydligen inte. Såg nyss barnfilmen Bridge to Terabithia, och självklart börjar jag läcka som ett såll när flickan dör i slutet (ooops, spoilervarning). Jag drar förbi draperiet till sängen så att inte Perre ska se att sovalkoven håller på att svämma över av saltvatten, men mina högljudda snyftningar och snörvlingar avslöjar mig. Såklart. Suck. Är jag obotlig?
Studentliv
Varje månad (?) dimper tidningen Studentliv ner i mitt postfack. I början tyckte jag att den var helt okej, men nu består den mest av en massa gnäll; "ingen inser hur viktig kåren är", "studiemedlet måste höjas en massa", "stackars studenter måste jobba extra", bla bla. En massa skitsnack. Det är inte synd om oss studenter. Jag vet att jag skrivit om det här förut, men det är faktiskt helt självvalt att börja studera, dessutom får vi i Sverige betalt för det. Är inte det fantastiskt? Det är klart att det inte är frågan om några gastronomiska summor, men många verkar också glömma att det är för en kortare period (dom flesta pluggar max fem år) och att många studerar inte ens pluggar hela arbetsdagar på åtta timmar. Nä, inse att det är korv och makaroner som gäller ett tag, och knega i kassan på Ica ifall du nödvändigtvis ska ha den där nya märkesväskan. Jag tänker inte skatta i onödan för dina lyxutgifter, dom slantarna får hellre gå till sådana som verkligen behöver det.
Nöjd
Idag är jag NÖJD: terminens första kurs är bortgjord (höll en avslutade redovisnig om fettpreparering i morse), Perre är äntligen hemma och det är helg. Mumma
Yes!
Vad jag älskar den där känslan när man pluggar och det plötsligt säger Plopp! Proppen lossnar, man får ett halleluja moment, ett liljeholmen tänds, you name it. Plötsligt förstår man allt och det är nästan dags att söka professortjänst på KTH. Nu förtjänar jag en städpaus.
Tygmania
Ikväll vill jag inte plugga mer. Istället tittar jag på söta japanska tyger på nuno-plus.com och önskar jag hade några kronor över. Bilderna nedan gör dock inte tygerna rättvisa.
´
Okej, Merry-go-round-tyget var kanske nåt som skulle ligga kvar i tyglådan ett tag. Typ tills jag blir mormor eller nåt..
Leda
Nu är jag lite less. Jag ägnar TIMMAR bara åt att söka reda på relevant information, och sitter nu här på kvällskvisten med endast runt en dataskriven sida med sammanställd fakta. Suck. Internet är en djungel. Dessutom drömde jag inatt om de olika komponenterna i cellodlingsmedium. För er som inte vet, kan jag tala om att det inte är så spännande att man egentligen borta ägna nätterna åt att analysera det i sömnen. Ge mig en cupcake, någon, så blir jag glad igen. Tur att Perre kommer hem snart <3
Röror
Gårdagen gick i onyttighetens och smaskighetens tecken. Klev upp tidigt och började plugga, men när Sindi hörde av sig rann det mest ut i sanden. Jag, Sara, Sindi, Linda och Saras kompis Katta bakade (och åt) en Devils food chocolate cake, som för den oinvigde är något av chokladkakornas feta urmoder. Vi gjorde en halv sats av vilken vi åt upp hälften, vilket säger något om mastigheten i denna. Recept hittar du här. Kvällen avslutades med klyftpotatis och röror i olika format, med creme fraiche, rödlök, vitlök, avokado och fetaost. Helt underbart, men ändå så enkelt. Som barn tyckte jag aldrig om röror och såser, men nu skulle jag kunna äta ett bogseringsfartyg, bara det är toppat med olivolja, vitlök och youhurt. Får jag någonsin barn borde jag alltså tvångsmata dom med onyttiga dressingar, allt för att dom ska undvika dessa härliga hälsovådligheter i framtiden....
Idag har jag pluggat, jag pluggar och jag ska plugga. Vi hörs.
Idag har jag pluggat, jag pluggar och jag ska plugga. Vi hörs.
Städaochpluggajippi!
Grejen med att få storstädning att verka roligare än vad den i själva verket är, är att variera något ännu tyngre och jobbigare med det. Uppsatsskrivning förslagsvis. Puh.
Städningen känns faktiskt som ett välkommet avbrott när man ska skriva om vävnadsfixering för studering i transmissionselekronmikroskop. Föga överaskande.
Städningen känns faktiskt som ett välkommet avbrott när man ska skriva om vävnadsfixering för studering i transmissionselekronmikroskop. Föga överaskande.
Fräda igen
Det är fortfarande lika mystiskt hur det åter igen blivit fredag. Hur kan tiden gå så fort? Jag menar, jag är bara 21 år, jag ska inte börja skrocka över tidens tand ännu. Men det blir ingen helg i ordets rätta bemärkelse för mig denna vecka; våran lärare bestämde sig för att dela ut lite småkluriga uppgifter idag, som tydligen ska skickas in redan på måndag. Hej wordpad och morfologi säger jag, och hejdå Liseberg.
Nåja. Det är trots allt moffadag idag, och ska om en halvtimme eller så smyga över till Sindi med Sara. Chips och chokladpudding, mer sofistikerat än så blir det inte ikväll.
Min symaskin börjar se lite ledsen ut där den står på köksbordet; är det måntro dags att damma av den igen? Började sy ett fotöljöverdrag för två veckor sedan som jag aldrig avslutade. Undertecknad har vissa problem med att avsluta sina kreativa projekt när de inte går som grundtanken planerat... Nåväl, har trots det kommit halvvägs med Sandras födelsedagspresent, utan att avslöja för mycket. Hi hi!
Nåja. Det är trots allt moffadag idag, och ska om en halvtimme eller så smyga över till Sindi med Sara. Chips och chokladpudding, mer sofistikerat än så blir det inte ikväll.
Min symaskin börjar se lite ledsen ut där den står på köksbordet; är det måntro dags att damma av den igen? Började sy ett fotöljöverdrag för två veckor sedan som jag aldrig avslutade. Undertecknad har vissa problem med att avsluta sina kreativa projekt när de inte går som grundtanken planerat... Nåväl, har trots det kommit halvvägs med Sandras födelsedagspresent, utan att avslöja för mycket. Hi hi!
Språkförbistringar
Jag älskar att göra bort saker; göra bort en tenta eller en hård vecka. Det säger jag ofta också, men här nere får jag alltid så skumma blickar när jag avslöjat det. "Göra bort? Varför då?" Tydligen får man inte sätta "göra" och "bort" i samma mening här såvida man inte menar något väldigt pinsamt. Att man har gjort bort sig på tentan är helt okej (eller egentligen inte), men man gör inte bort den. Lustigt hur man inom samma land kan ha så olika synpunkter på vad som är korrekt rent språkligt, även om just detta exemplet ändå hör till de lindigaste.
Krokin igår gick helt åt skogen. Det kan vara så att jag just då var världens sämta på modellteckning. Och det kan bero litegrann på att jag var dum och inte hade ätit på sju timmar innan, när jag vanligtvis kräver kolhydrater var tredje timme för att inte lägga mig på golvet, bankandes och skrikandes.
Krokin igår gick helt åt skogen. Det kan vara så att jag just då var världens sämta på modellteckning. Och det kan bero litegrann på att jag var dum och inte hade ätit på sju timmar innan, när jag vanligtvis kräver kolhydrater var tredje timme för att inte lägga mig på golvet, bankandes och skrikandes.
Måndagstankar
Måndagkväll, med en ny vecka framöver och allt vad det innebär. Det är för mig fortfarande ett olöst mysterium hur helgerna kan försvinna med ljusets hastighet, oavsett om den är späckad av aktiviteter eller mest innefattar soff-slappande. Från det att man kliver ut från universitetet på fredagseftermiddagen, till dess att man kliver in genom samma portar på måndagsmorgonen, är det ett under ifall man hinner med hälften av det man planerat. I mitt fall innebar helgen visserligen en stor portion slöande, men jag vill gärna tro att det var välbehövligt. Och trots att jag stundvis hade riktigt tråkigt, så gick dagarna snabbare än en grisblink. Därmed faller teorin om att tiden bara går snabbt när man har roligt...
Uppe med tuppen
Klockan är strax efter nio en lördagmorgon, och jag har redan hunnit slappa med morgontidningen (läs: aftonbladet på internet) och simmat en timme. Har svårt att bestämma mig för ifall det börjar osa pensionärsvarning eller om jag ska klappa mig själv på huvudet. Visserligen har jag hunnit med en del när de flesta andra börjar kliva upp, men jag vill ju inte att det ska sluta med att jag står och bakar en sats kanelbullar runt fyrasnåret om morgnarna.
Fräda
Varje fredageftermiddag inträffar samma fenomen; kropp och knopp säckar ihop till en halvstor hög på sängen, slutkörd efter veckan. Det spelar ingen roll om jag avslutat en 50-timmars jobbvecka eller sovit nonstop från måndag till torsdag, klockan fem på fredagen är jag alltid trött. Som tur är finns det så mycket bra saker man kan göra då som kräver minimalt med ansträngning. Som att kura ihop sig, lyssna på Depeche Mode och bli alldeles varm i kroppen. Prova.
Cykeltjyveri
Ibland tappar jag tron på mänskligheten en smula. Inte särskilt mycket, men tillräckligt för att den inte ska känna särskilt stabil. Som idag, när jag traskade trapporna ner till innergården för att titta till Pärlan. Jag går förbi cykelstället en, två och tre gånger, men ser inte skymten av min fina Monark. Puts väck. Borta. Någon rutten själ har tagit sig in till innergården (vilket betyder att personen i fråga har någon form av koppling till hyreshuset) och sedan iskallt marcherat ut med min tvåhjuling, som jag lagt ner mången timme i form av upprustning på. Usch.
Tisdag
Det blev inga cupcakes när det började klia i fingrarna i söndags, utan hederliga kanelbullar. Eftersom jag inte testat Leilas version av dom tyckte jag att det var hög tid, och som vanligt när man provar hennes recept är succen ett faktum. En bidragande orsak kan vara den överkonsumtion av allt beroendeframkallande smör och socker som hon envisas med att lägga till. Men blir det gott är det ju bara att lyda order. Dock modifierade jag halva satsen, och gjorde en lättare chokladtryffelkräm som fyllning. Blev faktiskt helt okej, men den som väljer att prova det bör köpa en chokladkaka av högre kvalitet än vad Eldorado kan erbjuda...
Lästa att Sanna vågat sig på den beryktade tantgympan på IKSU, och jag är glad att höra att hon liksom jag blev positivt överaskad över att det går att få träningsvärk där. Som av en slump tog jag mina första simtag för i höst uppe på ett närliggande badhus, och ska förmodligen kila dit om en timme. Perfekt träningsform när man inte vill lägga ner för mycket pengar på tunga vikter och sega spinningpass.
Ikväll blir det kroki.
Snodde bilden av en Henning
Lästa att Sanna vågat sig på den beryktade tantgympan på IKSU, och jag är glad att höra att hon liksom jag blev positivt överaskad över att det går att få träningsvärk där. Som av en slump tog jag mina första simtag för i höst uppe på ett närliggande badhus, och ska förmodligen kila dit om en timme. Perfekt träningsform när man inte vill lägga ner för mycket pengar på tunga vikter och sega spinningpass.
Ikväll blir det kroki.
Snodde bilden av en Henning
Sö(m)ndag
Ah. Ännu en vecka börjar gå mot sitt slut, och är det nån dag som man får ligga och kolla på tv i sängen så är det väl söndagar. Har ännu inte sett ett enda avsnitt av säsongens Idol, men hittade repriserna på internet. Ska se ett avsnitt innan det är dags att ta tag i dagens bestyr; det ska pluggas, målas och tränas. Dessutom kom studiebidraget i fredags, så jag är farligt sugen på att slå upp Leilas A pice of cake och laga till nåt (citat) grymt gott.
Kanske Cupcakes?
Kanske Cupcakes?
Backflash
Jag vet inte hur det gick till, men plötsligt sitter jag och lyssna på Keane på Youtube, och genast är jag långt från Göteborg och universitetsområden. Just nu är jag arton och sitter hemma hos Sanna. Vi äter god kladdkaka som vanligt, men annars är det mesta svårt. Tycker vi. Kärleksproblem. Minnen.
Lover of life
Lover of life, singer of songs
Happy birthday, mr Mercury
Höstmys
Rullade just in genom dörren efter en fantastiskt trevlig kväll hos Sara. Linda, Katta och Susanne var också där, och vi åt lax, guacamole (oväntat gott till) och klyftpotatis tills vi gick av på mitten. Sen åt vi mer. Paj. Det finns inte en måltid så stor att man inte får ner något sött efteråt.
Har börjat inse nu att hösten på allvar påbörjat sitt intåg, även om det dröjer några veckor till här nere innan den slår ut i full kraft. Löven har börjat gulna, vinder viner runt knutarna och det är inte längre läge att smyga runt i kortärmat om kvällarna. Men ändå så känner inte jag den minsta ångest över att sommarens dagar är räknade för i år. Istället ser jag fram emot mysiga hemmakvällar med spel, kantarelltoasts och tända ljus runt en bra film. Det är något speciellt med att sitta inne under en varm film, medan mörkret tyst smyger sig på. Dessutom är det bara någon månad kvar innan man legalt får börja längta efter jul.
Bokläsning ett tag nu (även det någonting som hör den senare årstiden till), av nylånade Garp och hans värld av John Irwing, innan det är dags att tänka på morgondagens föreläsningar och sussa nanna. Har inte hunnit mer än femtiotalet sidor in i den ännu, men än så länge faller den mig på läppen.
Har börjat inse nu att hösten på allvar påbörjat sitt intåg, även om det dröjer några veckor till här nere innan den slår ut i full kraft. Löven har börjat gulna, vinder viner runt knutarna och det är inte längre läge att smyga runt i kortärmat om kvällarna. Men ändå så känner inte jag den minsta ångest över att sommarens dagar är räknade för i år. Istället ser jag fram emot mysiga hemmakvällar med spel, kantarelltoasts och tända ljus runt en bra film. Det är något speciellt med att sitta inne under en varm film, medan mörkret tyst smyger sig på. Dessutom är det bara någon månad kvar innan man legalt får börja längta efter jul.
Bokläsning ett tag nu (även det någonting som hör den senare årstiden till), av nylånade Garp och hans värld av John Irwing, innan det är dags att tänka på morgondagens föreläsningar och sussa nanna. Har inte hunnit mer än femtiotalet sidor in i den ännu, men än så länge faller den mig på läppen.
Hemlängtan
Ibland får jag en sådan hemlängtan. När det luktar spya och alkohol under viadukten på måndagmorgonen, när skenet från gatljusen sticker i ögonen om kvällarna och trafikbruset aldrig upphör. När jag vill smyga ut i skogen för att plocka en handfull lingon, känna den fuktiga lukten av barrträd eller lyssna på tystnaden. Då känns norrland så avlägset.
Gräsänka
Så. Nu har jag tillfälligt blivit en pojkvän fattigare. Följde Perre till tåget för några timmar sedan, och till en början kändes det småkul. Ni vet, man får äta glass till frukost, lyssna på snäv musik och slipper raka benen alltför frekvent. Men sen lägger man sig i sängen, och plötsligt är den är så stor och tom. Och luktar dig.
