bofink

Dom flesta börjar förr eller senare fundera kring ålderdomen och allt som kommer med den. De flesta jag känner i min generation är nästan lite rädda för att bli gammal, då de sätter likhetstecken mellan det och döden. Alla rynkor som väntar, de grå hårstråna som kommer krypa fram och en lätt krummen rygg ses ofta som ett förstadie till tiden då man kommer ligga still i en kista och på sin höjd ha sällskap av en mask eller två. Kanske är det också en tid av inaktivitet man är rädd för. I en värld där hets och stress belönas, är det svårt att se hur man ska kunna behålla aktning, när man år åderförkalkad i både kropp och knopp.

Jag är inte rädd att bli gammal. Det kan kanske tyckas lätt att säga det som en någolunda fräsh 21-åring, men jag försöker ändå ha den inställningen att ålderdomen kanske på något sätt kan göras åtråvärt. Förutsatt att man förverkligat (åtminstone några) drömmar, varför skulle det inte kunna vara höjden av frihet och lycka att sitta på sin pall och se allt man åstakommit. Iakta barnbarnen när de leker tafatt och ropa in dom på saft och bullar. Minnas när man fick sitt efterlängtade jobb, och hur det första kyssen brännde mot läpparna. Är det nåt jag törs skryta över, så är det hur bra jag kommer bli som tant. Nöjd kommer jag sitta vid min rullator och knåpa med min stickning eller rita några krummelurer i mitt ritblock. Förhoppningsvis har jag kvar mitt hår och kan knyta det i en knut i nacken. Kanske kommer jag morra till när jag för sjuttonde gången blir tvungen att riva upp alla maskor, eller när jag inte kommer på att jag lämnat mina glasögon i hallen (det gör jag redan). Allting kommer inte vara rosenrött, men det måste det inte vara. Ibland måste man våga vara bara nöjd.

Höll på att bli fullkomligt tokig på den groteskt orangea stilmallen jag valt till min blogg, och det kändes dessutom lite små-opersonligt. Har därför snickrat ihop något som med lite fantasi skulle kunna kallas nöd-design. Den får hänga uppe tills jag har tid och ork att byta ut den mot en lite mer välarbetad, vilket enligt mina beräkningar borde inträffa åtminstone inom de närmaste fem åren.

Har du inget bättre för dig borde du spana in den här killens blogg. En snubbe som jobbar på ett tidningsförlag och tydligen spenderar sin fritid med att portfoliera andra fotografers verk. Många vansinnigt vackra bilder, eller vad sägs om dessa axplock:


Esaf Einy



Marcel Van der Vlugt



Sally Mann

Tydligen har någon skrivit "från norrland" med stor, svart spritpenna i min panna. Någon annan anledning hittar jag inte till att uppskattningsvis 75 % av människor jag träffar för första gången här kommenterar mitt ursprung (tja, det är ju inte som att jag invandrat från Uganda direkt).  Bara idag har två hunnit påpeka det. Som imorse, när jag skulle få vaccin hos Kungsportsläkarna, och sköterskan direkt frågar hur jag trivs här nere. Eller när jag räcker fram legitimation till killen på Expert när jag ska betala, och han viftar undan det med ett leende och "norrländska damer litar jag på".

Hörs det så väl?