bofink

Ibland är min fantasi för vild för mitt eget bästa. Som idag, när jag och Perre promenerat ner till hamnen för några timmarns mysigt målande. Där sitter jag med mitt akvarellblock i knät, när en svart mercedes (?) dyker upp i ögonvrån. Mitt på en tom hamn står den bara där, och minutrarna efter dyker en båt upp farligt nära oss. Den puttar på alldeles väldigt långsamt, och genast börjar mina grå arbeta. Självklart så måste det vara några maffiosos som bestämt träff där i avskildhet för knarkhandel, och jag ser för mitt inre hur vi vittnen blir nermejjade med automatvapen för att vi haft fräcketen att närvara. Plötsligt är jag mitt i en mörk bakgata i en Italiensk gränd, och jag kan nästan känna krutröken sticka i näsan. Plötsligt dimper jag ner i fromma Göteborg igen, när två nära nog normala femtioåringar kikar upp ur hytten och hälsar glatt. Snacka om synergieffekt.

I skrivandets stund så ser jag  genom vårt köksfönster att det brinner bortanför nämnda hamn. Al qaida? Hemlig bomb? Stålmannen som krashat? Fantastiska Fyran som har grillkväll? Vem vet...