bofink

Som jag nästan förväntade (jag har ju trots allt känt mig i nästan 21 år nu) så har det varit si och så på bloggfronten för min del. Julstressen i kombination med de allra sista casen på skolan har gjort att Bofink har fått gett vika för viktigare saker. Ja, justja, dessutom så har jag ju inte haft internet i mitt studentrum under hela hösten. Bara som en smärre parantes, allstå...

Klivit upp tidigt idag, med älsklingen liggandes kvar i sängen. Känns skönt att få ha han i närheten igen, man hinner nämligen sakna varandra rätt lagom på sju veckor. Behövde ha nån i natt som heroiskt skulle skydda mig från alla faror, men det slutade med att Perre somnade och jag fick slåss mot all monster själv. Ett biobesök igår resulterade nämligen i trillern/skräckisen 1408. Klaustrofobisk film efter Stephen King's novell med samma namn, som bitvis skrämde livet ur mig. Även om jag ofta kan tycka att Stephen ibland drara saker lite väl till sin spets, så har han en förmåga att få mig att vilja sova med fönsterlampan tänd. Filmen iallafall; en bitter författare som blir instängd i ett hemsökt hotellrum kan bli rätt småläskigt, även om filmen bitvis kryddats en aning i överkant. De kryptiska meddelandena och små detaljerna i filmen fyller dock en viktig funktion när man som biobesökare leker Robert Langdon i jakt på koder att knäcka. Och, som hotelldirektören a.k.a Samuel Jackson så finurligt påpekade i början; "I'ts an evil motherfucking room".

Ska strax gå upp och väcka Perre, sedan väntar Övik på mig med fikabesök med såväl min favoritkines WenJun och mina gamla, vanliga (dock underbara) brudar senare på dagen. Har jag tur, och lyckas armbåga mig fram bland köplysntna, nyavlönade stadsbor, så hittar jag de sista julklapparna och någon trasa att klä mig i under jul.

På återseende