Fortfarande måndag
Fick just ett mail från
Cissi, alltid lika uppskattat när någon där hemma tänker på en. Hon bifogade dessutom en länk till en klänning på tradera som hon trodde jag skulle gilla. Och vad kan jag säga? Tejen känner mig.
Måndag
Här sitter jag och tycker alldeles förskräckligt synd om mig själv. Turen har nämligen kommit till mig nu, vad gäller att få Den Stora Snuvan. Så jag snorar, hostar och kraxar som sig bör. Snörvel. Perre är fortfarande i skolan, så jag har ingen hemma som kan kurera mig. Eller säga åt mig för den delen, så nu smyger jag ut och köper mig lite sjukgodis. Även om jag inte känner någon smak. Litegrann som att läsa Kissies blogg. Helt onödigt.
Lördag
Sitter och sörplar i mig det sista av min varma choklad innan det är dags att sätta sig på femman på väg mot jobbet. Blir några timmar denna helg också, men nästa ska jag vara ledig. Jag har ju dejt på lördag
Jag till Perre:
-Vet du vad det är för dag nästa lördag?
-Ja, det är ju pointy-thing-with-an-ass-shaped-end-day. <3
Jag blir tyst ett tag och kuggarna snurrar för fullt innanför pannbenet.
-Jaaaa, det är det ju!
Blev garderobsrensning hos Linda igår, och vi (mest Sara. Att säga att jag är något av en Spara är ingen överdrift, då jag får separationsångest av att bara kasta glasburkar. Tänk om jag ska koka sylt nån gång!?) övertalade henne att rensa ur sammanlagt fyra stora kassar med kläder. Dessutom fick vi roffa åt oss av spillet bäst vi ville. Fyndade en vårblus, ett par snygga jeans, en t-shirt, mysbrallor och en korsett (!), gratis är alltid gott. När jag nu ska använda det sisnämnda är ju dock frågan som kvarstår.
Fredag
Här sitter jag, mitt på blanka dan, och skvalar som en mindre bäck för mig själv framför bröllop och poesi på film. Bara för att det är så vackert. Fruntimmersveckan på gång måntro?
Torsdag
Här sitter jag med några färgtuber,
Weeping Willows i högtalarna och mår oförskämt bra. Oh, just det. Högsta betyg på tentan. Jaja, jag skryter, jag vet.
Snöigt
Igår snöade det i Göteborg. Flingorna yrde och kvicksilvret klättrade snabbt nedåt i termometern. Här byggdes snölyktor, dito gubbar och snöänglar uppträdde här och var på den vita marken. Jag tog sparken till universitetet och morsade på två pälsklädda uteliggare på vägen. Vinden piskade mig i ansiktet när jag flög fram längs avenyn, och jag stannade under en snötäckt tall för att värma mina frusna fingrar med en kopp varm choklad. Sittandes där vilade jag mina ögon på skidåkare som stavade förbi och ungar som åkte skridkor i fontänen i Bältesspännarparken. Deras axlar var täckta med den kalla, vita bomullen och kinderna röda av den bitande kylan. Nä, nu ljuger jag ju. Det vet ju alla att man inte kan sätta Göteborg och vinter i samma mening. Men några flingor föll, det gjorde det.
Mat igen
Fasligt vad mycket middagsbjudníngar det blev helt plötsligt! Snart kommer Sara och Sofie över på lite mat. En paj med oliver, rödlök, fetaost och tomater, täckta av creme fraiche och ägg. Nä, nu måste jag hålla mig från att blogga om mer mat för ett tag framöver. Jag är ju trots allt ingen Gordon...
Tisdagsbesök
Vad lagar man för mat om man bjudit hem ett gäng varav en är vegetarian och en är mjölkallergiker? Pitabröd med ett helt gäng olika fyllningar förstås. Och Gino till efterrätt. Mums.
Mani?
Vad sätter man för diagnos på sin granne som dammsugar varenda morgon? Inkluderat klockan åtta en lördag? Sanna?
Lördag
Ah, jobb snart med Susanne och Linda. Ska bli gött.
Fridag
Så. Det ringde just från jobbet och undrades ifall jag kunde jobba heldag imorgon. Så det blir två åttatimmarspass denna helg. Gött med pengar men ont om ledig tid. Nåväl, jag kan vila sen. Till sommaren, kanske? Ikväll blir det dock middagsmys hemmavid, har lovat att bjuda min bättre hälft på god mat (även om han mer än väl nöjer sig med korv och makaroner. Det gör inte jag; på fredagar ska man vara lite mer kulinarisk än så). Tänker mig ungsstekta rödbetor, potatis, morötter och rödlök. Till det en bit god lax och sås på creme fraiche, citron, dill, färsk chili och vitlök. Och till efterrätt? Semlor såklart!
Glasstorsdag
Vad gör man när Willys i princip skänker bort mangos, säljer turkisk youhurt jättebilligt och man varit duktig och löpt i en timme? Glass, förstås! Mixa ihop en mango, några frusna jordgubbar, lite turkisk youghurt och en nypa florsocker, frys blandingen en till två timmar (rör gärna om emellanåt) och avnjut sedan en lite nyttigare variant av glass. Man kan naturligtvis använda andra frukter och bär, och byta ut youghurten mot creme fraiche om man vill göra det hela lite krämigare.
Det finns inget som heter
för mycket glass
Fetonsdag
Ibland kan januarimörkret kännas outhärdligt, särskilt om man som jag har vissa tendenser att bli lite vintermelankoliskt. Det finns dock vissa knep att ta till för att överleva de tuffaste månaderna.
Varm choklad med vispad grädde och strössel.
Värmer gott på insidan. 
Baka monsterstora semlor, fyll med massor av
mandelmassa och grädde.
Karamelltisdag
Morfar brukade alltid ha åtminstone en påse med godis hemma, ofta halstabletter från Karamellpojkarna.
Kungen av Danmark och
Fünf Kräuter samsades om uppmärksamheten, och man behövde inte vara ett helt igenom snällt barn för att få sig en näve.
"Ni får äta så mycket ni vill, bara ni inte gör på er", citerade han sin egen morfar och skrattade alltid gott åt minnet. Idag köpte jag med mig några påsar hem från affären. Mest för att dom är så väldigt goda, men också för att minnas hur dom brukade ligga på arbetsbänken mellan glasögonfodralet och kikaren. Husmorsknepet lyder naturligtvis att smälta ett par karameller i en kopp varm mjölk. Bra mot förkylning eller brustna hjärtan.
Måndag
Förövrigt är jag fruktansvärt semmelsugen. Kombinationen av mandelmassa och vispgrädde kan verkligen få mig att slå knut på mig själv. Får man tjuvstarta snart?
filmtajm
Åh. Innan vi stängde våra blå igår tittade vi på the Elephant man, och det var länge sedan jag såg ett sådant mästervärk till film. Nära två timmar ren och skär filmkonst, där man som tittare kastades mellan hopp och förtvivlan när John Merrick plockades upp från slummen för att påbörja den långa och plågsamma vägen mot acceptans i artonhundratalets London. Jag grät mig igenom halva filmen. Inte bara för att den var så förtvivlat sorglig, utan också för att den var så vacker att jag fick gåshud ända upp i nackhåren. Se den, om inte för det estetiska, så åtminstone för att inte glömma det som kallas medmänsklighet och omtanke.
Erkännande
Brukar man inte säga att hälften är vunnet i och med ett erkännandet? Ok, here we go. Jag har utvecklat ett gravt internetberoende. Det är alltså inte helt ovanligt att hela eftermiddagar går åt till att klicka min runt mellan diverse bloggar, och jag har allvarliga funderingar på att låta Perre ta med modemet när han åker till skolan om vardagarna. Nu är det dags att ta av silkesvantarna.
Lördag
Idag har jag en riktig trökdag. Suck. Ute är det alldeles för grått, marken för blöt och det är som att hela världen gråter över allt elände. Och jag är Superlat. Med stort S. Så lat att det känns alltför ansträngande att plocka upp mina strumpor från golvet eller klä om till något mer utseendevänligt än mina slitna mjukisbyxor. Behöver jag lägga till att tanken på att ställa sig vid spisen och laga en fräsh middag känns svindlande avlägsen. Bara underarmarnas muskelsamandragningar när jag knapprar lite lätt över tangentbortet är överväldigande. Nä, jag stannar nog här en stund till.
Kvällen
Det som skulle bli hemmafest hos
Erika slutade i lätt magknip. Så nu ligger jag här, kollar på
Marie Antoinette, beundrar mitt nyinköpta presentpapper från
Lagerhaus och äter lite smågodis (jättebra mot magknip. särskilt dumlekolerna). Hur kitchigt som helst.
Är det nån som vill ha en present? Jag har pappret.
fredag
Okej. Så var äntligen tentan avklarad och jag kan lägga hela mikrobiologipaketet på hyllan så länge. Min taktik gällande att vila in kunskapen verkar fortfarande fungera. Firade skrivningen med att slänga mig i sängen och kolla på Psycho, som jag pinsamt nog missat i alla dessa år, och trots att den har drygt 50 år på nacken så skrämde den mig. Inte på ett sådär titta-under-sängen och krypa-under-täcket sätt, utan mer genom att vara subtil och visa lagom mycket. Men visst, duschscenen är visserligen inte lika hysteriskt läskig idag som jag antar att den var på 60-talet.
