bofink

Vad gör man när man har tre citroner som ligger och surar i fruktskålen? 

  

Jo, man sjuder dom med tre ägg och en knapp deciliter florsocker till krämig konsistens (passa så att äggen inte skär sig). Någonstans efter fem minuter brukar det ha puttrat klart, och man kan klicka ner nån matsked smör som får smälta i omrörning. Sedan har man sig en halv burk härlig lemon curd som kan användas till i princip vad som helst. Tårtfyllning, på rostade mackor och till glass. Jag har inte provat, men är övertygad om att det smakar smaskens till en god bit kött också. Nackdelen är att det blir så farligt gott att det finns en inte alltför liten risk att man slurpar i sig allt innan det ens hunnit kallna. Skulle man ändå lyckas lägga band på sig så ska den tydligen klara av några veckor i kylen.


 

Idag fyller söta Sanna år, hipp hipp hurra för henne! Postade ett födelsedagskort till henne igår, och enligt avancerade beräkningar borde det vara framme idag. Fram för mer snigelpost!

 

När jag pratade med mamma i förrgår undrade hon vad jag önskade mig i födelsedagspresent, och svår som jag är så svarade jag "ingenting!". Sedan ångrade jag mig och sa att fina bullformar och tårtpapper inte skulle vara helt fel.

Underbara Clara publicerade för några dagar sedan ett inlägg som gjorde mig glad och upprörd på samma gång. Inlägget inleds med en bild på nyinköpta krav- och ekolivsmedel, och följs av meningen "Det kanske ser ut som mat men det är faktiskt makt."

Vidare fortsätter hon argumentera för hur alla har råd och möjlighet att köpa rättvisemärkt och ekologisk mat och jag håller med henne till punkt och pricka. Jag får ibland känslan av att människor väljer tillfällen då man tycker att man "inte har råd" helt baserat på sin egen snålhet, istället för den egentliga ekonomin. Hur försvarar man annars att man väljer allskönans imporerade, besprutade livsmedel, men sedan helt ogenerat köper sig en halv garderob? Jag kan också bli helt skogstokig på människor som himlar med ögonen när jag tar en ansats till att försiktigt föra miljöpåverkan på tal och denne suckar som om jag vore världens jobbigaste människa. Ofta fortsätter personen med att hävda att man inte säkert kan veta att människan påverkar växthuseffekten, eller att det jag som enskild människa gör inte har någon betydelse i det stora hela. Det finns en liten chans att det stämmer, men varför chansa? Om man cyklar till jobbet, köper ekologiska grönsaker och skippar thailandsresan till påsk, och det om femtio år kommer fram att de höga koldioxidhalterna idag har uppkommit naturliga orsaker; vad har vi då förlorat? Det är knappast så att man blir sämre eller fattigare som människa ifall man åker kollektivt, köper kravmärkta kikärtor eller tågluffar i europa en sommar. För mig är det ofattbart hur man inte kan vilja påverka i största möjliga mån.  Kom igen, kravmärkt müsli kostar sju kronor mer per kilo än det "vanliga". På ett år blir det kanske en H&M-tischa. Det har alla råd med.

 

Äntligen fredag! vill jag bara skrika, slå ut med armarna och dansa runt i solen. För, trot eller ej, vår närmsta stjärna går att beskåda även från Göteborg idag. Härligt, härligt. Och fest blir det ikväll också. Inte pjåkigt alls. Dessutom fick jag nyligt reda på att det om onsdagar framöver kommer visas "Leila på landet" på tv4+. Leila själv är ju hur bra som helst, som den lilla sockerbullen hon är. Och att jag är storförälskad i allt som har med skog och åkermark att göra kan väl inte komma som någon överaskning för någon. Kombinationen känns rätt svårslagen alltså.

Depeche mode har släppt en ny singel, som kanske platsar bland deras allra bästa någonsin. Nu är dom sällan eller aldrig medelmåttiga, men denna är så skön att jag nästan får magkatarr. Tanken på att jag förmodligen missar dom i sommar är nästan anledning nog att börja käka lyckopiller. Wrong

 

Slängde just ihop en köttfärslimpa som väntar på mig i ugnen nu. Har långsamt kommit underfun med att husmanskosten är gravt underskattad, det svenska köket är inte så trist som man gärna vill tro. Dessutom är maten billig och går att variera i all oändlighet. Rörde tillexempel ner soltorkade tomater och plommon i köttfärsen, vilket borde reta smaklökarna lite.
 

Åh, jag sitter och läser Jagblommar och längtar så tills jag har plats för en egen atalje. Gärna med norrljus och takfönster, blommiga tapeter och högt i tak. Väggcollage med inspirerande bilder och skira gardiner som fladdrar i sommarvinden. Där ska jag ha gott om svängrum och plats för både staflier och symaskiner. Särskilt städad räknar jag inte med att det kommer bli, jag trivs bäst i kreativt kaos (du kan kalla det stökigt om du vill).
 

 

 

Lördag morgon, och jag har inlett dagen med mys under varma täcken i sängen och långfrukost. Om en timme åker jag till jobbet, men ser fram emot att möta upp Perre efter avslutat pass.

 

Sist jag var ute på morgonprommenad

 

Jag hade planerat att sova litegrann efter tentan, men det orkade jag inte. Istället så

  

målade jag lite

De rostade kikärtorna är farligt enkla att göra och väldigt goda att äta. Det gäller bara att vara förutseende och dagen innan man planerat svulla i sig dom lägga dom i blöt (om man inte köper inlagda på burk, men frågar du mig så äter jag inget som luktar kattmat). Därefter kokar man dom i cirka 30 minuter, beroende på hur hårda man vill ha dom. Själv tycker jag att det ska vara lite stuns i dom då de ska rostas. Sedan är det bara att strö ut på långpanna med lite olivolja ringlat över och rosta i 225 grader till valfri färgskiftning. Efter rostningen är det gott att krydda med lite starkare kryddor. Jag valde flingsalt, pressad vitlök och sambal oelek till hälften, medan resten fick rullas runt i någon mystisk indisk krydda jag köpt på Tai Maharadj (ber om ursäkt på förhand för felstavning). Mycket bra att ha till hands då chips-tarmen börjar vråla efter gott...

Så. Då var tentan avklarad och överstökad. Gick nog inte lika bra som sist, men jag hoppas och tror att jag ska ha klarat den. Tyckte det var något väldigt välbekant med en av salsvakterna, men jag kunde inte sätta fingret på vad det var. Tills jag plötsligt kom på att hon stått modell några gånger på krokin. "He he, kände inte igen dig med kläderna på". Nästan. 

   
 

Och lördagen den 14 blev bra. Hand i hand genom outforskade delar av staden med ens hjärtevän, laxpizza och naturgodis för 89 (!) kronor är inte det sämsta. Särskilt inte närkvällen avslutas med tre timmar Band of brothers och man får ligga och snusa i världens härligaste nacke.

Någonstans trodde jag att jag aldrig skulle uppleva denna stunden; måndag eftermiddag, med en avslutat arbetssöndag och en seg redovisning bakom mig. Men likfullt sitter jag här, ledig som få (jag försöker här borttränga det faktum att jag faktiskt har en tenta på fredag och ska jobba kommande helg) och njuter av tystnaden.

Fredagen den 13 var ingen otursdag i någon bemärkelse. Dagen förflöt helt smärtfritt för mig, med soligt väder, lyckad halvdag på universitetet och after work på jobbet. Det var så härligt att äntligen få umgås med arbetskamraterna utan den hets som alltid lurar i bakgrunden på cafét. Restaurangpersonalen hade gjort ett ypperligt jobb med pizza till alla, och vår härliga chef var med och skålade in kvällen. En synnerliggen lyckad oturdag.

När jag får ett MMS från Själevad på en storleende kille med håret på ända, med texten "Tjena moster!" Jag är alltså moster. Håhåjaja.

Idag letar sig faktiskt några solstrålar ned genom molnen här i Göteborg och jag vågar börja längta efter våren. Det varma, ljusa avslutet på vintern, som faktiskt inte alls är särskilt långt borta nu. Åh, när man på allvar får säga Hejdå! åt slask och mössa, och Välkommen! åt mjukglass och tussilago. Snart åker den tunga vinterjackan av, och vi kan börja andas igen.

Jag är fortfarande snuvug, och det är inte alls kul att plugga då. Mycket roligare att göra annat. Som att leka med blyerts, skriva mail och äta semlor hos Sara och Niklas.