bofink

Nyss hemkommen efter en härlig (uppfriskande, om inte annat) löptur. Kände att benen behövde sträckas på efter gårdagens ansträngningar, d.v.s två hårda omgångar lazedome. Jag, som inte direkt skulle kalla mig en krigande amason, fastande ändå direkt. Adrenalinpumpande musik, rökiga och mörka gångar och vänner som genom ett trollslag förvandlas till smygande fiender fick verkligen nerverna på helspänn. Tassade runt i mina tystaste (där hade jag tänkt till!) skor och sköt för kung och fosterland, allt medans jag tyckte småsynd om nästa stackare som skulle få känna på min vrede. Döm sedan om min förvåning, när jag kommer bland dom sista!  "Det måste vara nåt fel på räkningen!", piper jag lite sorgset när jag får alla mina missade skott på papper, men sanningen är nog att jag är säkrare utan vapen än med.

Kvällen avslutades med smöriga popcorn på biopalatset. Sent omsider hade vi beslutat oss för att se Batman, the dark knight, och med facit i hand så var det alla gånger värt den hundralappen. Heath Ledger är underbar som den helgalne/überanalytiske Jokern, och vem kan undgå att bli lite småförälskad i Christofer Bale? En mörkare Batman än jag minns serien, men en härlig film med ett större djup än jag väntat mig.