bofink

Idag har jag en riktig trökdag. Suck. Ute är det alldeles för grått, marken för blöt och det är som att hela världen gråter över allt elände. Och jag är Superlat. Med stort S. Så lat att det känns alltför ansträngande att plocka upp mina strumpor från golvet eller klä om till något mer utseendevänligt än mina slitna mjukisbyxor. Behöver jag lägga till att tanken på att ställa sig vid spisen och laga en fräsh middag känns svindlande avlägsen. Bara underarmarnas muskelsamandragningar när jag knapprar lite lätt över tangentbortet är överväldigande. Nä, jag stannar nog här en stund till.