Tisdag

Underbara Clara publicerade för några dagar sedan ett inlägg som gjorde mig glad och upprörd på samma gång. Inlägget inleds med en bild på nyinköpta krav- och ekolivsmedel, och följs av meningen "Det kanske ser ut som mat men det är faktiskt makt."

Vidare fortsätter hon argumentera för hur alla har råd och möjlighet att köpa rättvisemärkt och ekologisk mat och jag håller med henne till punkt och pricka. Jag får ibland känslan av att människor väljer tillfällen då man tycker att man "inte har råd" helt baserat på sin egen snålhet, istället för den egentliga ekonomin. Hur försvarar man annars att man väljer allskönans imporerade, besprutade livsmedel, men sedan helt ogenerat köper sig en halv garderob? Jag kan också bli helt skogstokig på människor som himlar med ögonen när jag tar en ansats till att försiktigt föra miljöpåverkan på tal och denne suckar som om jag vore världens jobbigaste människa. Ofta fortsätter personen med att hävda att man inte säkert kan veta att människan påverkar växthuseffekten, eller att det jag som enskild människa gör inte har någon betydelse i det stora hela. Det finns en liten chans att det stämmer, men varför chansa? Om man cyklar till jobbet, köper ekologiska grönsaker och skippar thailandsresan till påsk, och det om femtio år kommer fram att de höga koldioxidhalterna idag har uppkommit naturliga orsaker; vad har vi då förlorat? Det är knappast så att man blir sämre eller fattigare som människa ifall man åker kollektivt, köper kravmärkta kikärtor eller tågluffar i europa en sommar. För mig är det ofattbart hur man inte kan vilja påverka i största möjliga mån.  Kom igen, kravmärkt müsli kostar sju kronor mer per kilo än det "vanliga". På ett år blir det kanske en H&M-tischa. Det har alla råd med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0