Café

En av mina tillgångar råkar också vara ett av mina största problem, nämligen att jag är en obotlig drömmare. Jag har mängder av ideer, men i och med att dom är så många och avlöser varandra på löpande band kommer de flesta aldrig längre än till planeringsstadiet.

En dröm är att någon gång få öppna ett litet fik. Ett mindre, intimt med lagom plats för tjugo kaffesugna gäster. Anonymt med en liten skylt på utsidan, men som övergår i en orgie av färger, smaker och lukter för den som vågar sig över tröskeln. Skönlitterära verk på second hand-borden för den som tänkt stanna längre. Omaka stolar och fotöljer samsas med mängder av tårtfat och bakverk, och väggar där brokiga tapeter trängs med hemtrevlig konst.




Jag älskar glasburkar, och tycker att dom gör sig bäst med färgglada karameller i (som jag dessvärre också älskar). En hylla med sådana vore inte helt fel.



Sötsaker behöver inte vara synonymt med den lätt uttjatade Prinsesstårtan


image59
Återigen det härliga körsbärstyget att hänga i fönstren


Som taget ur en Tim Burton-film




Alla ni som sett Pushing daisies (tack Sanna för det) vet att det är omöjligt att inte kära ner sig i the Pie Hole. Körsbärslampor, möblemang i regnbågens alla färger och självklart en massa gudomliga pajer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0