bofink

Såg 50 first dates igår. I vanliga fall är jag den som suckar högst och generat gömmer huvudet i soffkudden när jag ser sliskiga feelgood-filmer. För mig är det helt ofattbart hus vissa människor kan finna ett nöje i att frivilligt se filmer som får det att sticka och rycka i kräkreflexen, där klysha efter klysha avlöser varandra och man bara vill hoppa ut genom balkongen och hoppas att man landar på nåt hårt. Men filmen var faktiskt bra. Den var lagom fånig och värmde upp mitt hårda stenhjärta på ett skickligt sätt, utan att vara en film med resurser som Sagan om ringen. Det höga betyget skulle i och för sig kunna bero på att jag är en sucker för både Adam Sandler och Rob Schneider, men det hör inte hit. Den var ett riktigt hyggligt tidsfördriv en tisdagskväll.





Och varje dag kysstes vi som om det var första gången