bofink

Förmodligen har alla förhållanden sin akilleshäl; vissa är svartsjuka av sig, andra ägnar inte partnern tillräckligt mkt uppmärksamhet, osv. Den ömma punken i mitt och Perres förhållande måste vara hur vi hanterar inköp av mat. När jag och Perre är och strosar på Willys går vi efter helt olika kriterier. Pojken vill rejsa igenom butiken på två minuter och under tiden slänga ner morötter, lök och fiberpasta i korgen. Klart. Punk slut. Problemet uppstår sedan när jag gärna skulle bo i en livsmedelsaffär fall jag kunde. Går lääänge och jämför, luktar, klämmer och är sådär jobbigt konsumentkritisk. Jämför kilopriser som någon annan Plus-Sverker. Resultatet brukar bli att vi båda står surmulna i kassakön, upprörda över att den andre vägrat ge med sig vad gäller alla krav. Tills för nån månad sen, då vi kom på en brilliant ide för att sätta guldkant på förhållandet (håll i er nu) : vi tar var sin korg, och fyller den med vad man vill. Så där kan han gå med sin torra korg, medans min (efter en timme eller så) andas Italien, Leila Lindholm och varma munkar.




Puss, puss. Alla nöjda





Sen kan jag i och för sig förstå hans irritation, när jag använder extret svaga argument som "Men förpackningen är ju så söt!" Men det avslöjar jag ju förstås inte.